livsflykt.blogg.se

27.03.11

Missing someone isn't about how long it has been since

you've seen them or the amount of time since you've talked.

It's about that very moment when you're doing something

and wishing they were right there with you.

breath me in, breath you out.

närvaron viskar på distans.

blundar

håll mig hårt eller släpp mig helt.

sällskapssjuk kvinna lidande av en allvarlig sömnbrist ensam ute i skogen:

Hatisk mot krav man själv lägger på sina egna axlar.

Hatisk mot den där jävla prestationsångesten som aldrig lämnar.

Hatisk mot alla val man måste ta för att besluta framtiden.

Hatisk mot att alltid vara tvungen att veta allt i förväg.

Snart släpper jag allt, ska leva i två dagar.

visioner i mitt huvud när du ler.

"Att jag som alltid varit stum behövde ord.

Jag som tvekat, jag som aldrig vågat tro.

Att jag har någonting så obegripligt stort."

samma nätter väntar alla.

Nätternas mörker sparkade grus i ögonen och saknaden

av hur det varit sköt skottkulor mot snövit hud.

Små fragment av en stjärnhimmel låg i mina händer.

Små fragment av något som en gång varit så stort.

Utbrunna ljus och kallt te. Konsten att verka oberörd.

Konsten att vara starkare än sten när man egentligen är

svagare än bomull.

Man slås ner till marken för att sedan ställa sig upp igen.

För att ställa sig upp och kunna stå ännu stadigare.

Kvällarnas sista kula är skjuten, för den här gången.

Ni står stadigare. Vi fyra står stadigare än vi någonsin gjort.

Jag var svagare än bomull, nu är jag starkare än sten.

Nätternas mörker sparkade grus i ögonen och saknaden av hur det varit sköt skottkulor mot snövit hud. Små

fragment av en stjärnhimmel låg i mina händer. Små fragment av något som en gång varit så stort. Utbrunna

ljus och kallt te. Kryptiskt. Konsten att verka totalt oberörd. Konsten att rycka på axlarna och blunda för något.

Konsten att vara starkare än sten när man egentligen är svagare än bomull.

Man slås ner till marken för att sedan ställa sig upp igen och stå ännu stadigare än tidigare (det kallas livet).

Kvällarnas sista kula är skjuten, för denna gång. Ni står stadigare. Vi fyra står stadigare än vi någonsin gjort.

Jag var svagare än bomull, men nu är jag starkare än sten.

sprickor i horisonten som ingen ser.

we are the storm that the weatherman couldn't predict.

(du anar inte hur mycket du ger bara genom din existens)

kan inte bromsa min puls.

jag finns inte.

utan hjärtan är vi bara maskiner.

Mina taktfasta hjärtslag bultade halvhjärtat. Du grät också. I min famn. Du sa att du tappat hoppet någonstans på vägen och inte kunde hitta det igen. Du såg in i mina ögon och sa att "jag blir aldrig något annat än det här, när det är min tur kommer jag dö såhär." Salt på kinden. Saltsmak i munnen.

Vi ser alla hur du förfaller. Du är som en illusion, en provisoriskt ihoplimmad illusion. Jag har letat efter hoppet som du en gång tappade och jag försöker hålla ihop alla dina bitar, jag försöker som fan. Men mina händer räcker inte hur länge som helst. Jag vet att jag inte kan hindra det. Kan inte stoppa det. Jag har alltid trott att jag är stark, men jag är skörare än vad jag tror. Är dödsrädd för att du ska dö.

Jag slår knytnävarna i väggen och ångesten pumpas ut i blodådrorna. Andas in. Andas ut. Ingen kan leva föralltid och vi har alla en viss tid att avtjäna. Jag vet det, men jag vet inte om jag kan acceptera det. Jag kommer aldrig acceptera att du av alla blev sjuk. Att du av alla blev halv. Du har aldrig sparkat på någon, men blev ändå nedsparkad totalt. Rättvisa? Existerar inte i detta land.

Du strök mig över kinden, lade min hårslinga på plats bakom örat och log igenom tårarna. "När det är min tur kommer jag sitta däruppe Sara, och se ner på dig. Gör mig inte besviken lilla vännen min."

Det ska jag aldrig göra.

Jag kommer aldrig göra dig besviken.

Mina taktfasta hjärtslag bultade halvhjärtat.

Du grät också. I min famn.

Du sa att du tappat hoppet någonstans

på vägen och inte kunde hitta det igen.

Du såg in i mina ögon och sa att

"jag blir aldrig något annat än det här,

när det är min tur kommer jag dö såhär."

Frihet?

Sex bokstäver.

Ordet existerar inte.

Vi ser alla hur du förfaller.

Du blir alltmer som en illusion,

en provisoriskt ihoplimmad illusion.

Jag har letat efter hoppet som du en

gång tappade och jag försöker hålla

ihop alla dina bitar, jag försöker som fan.

Men mina händer kommer inte alltid att

räcka till. Jag vet att jag inte kan

hindra det, jag kan inte stoppa det.

Mina knytnävarna slår i väggarna och

ångesten pumpas ut i blodets banor.

Andas in.

Andas ut.

Ingen kan leva föralltid och vi har alla

en viss tid att avtjäna. Jag vet det,

men jag vet inte om jag kan acceptera det.

Jag kommer aldrig acceptera att du av

alla blev sjuk. Att du av alla blev halv.

Du har aldrig sparkat på någon, men

blev ändå nedsparkad totalt.

Rättvisa?

Åtta bokstäver.

Ordet existerar inte.

Du strök mig över kinden,

lade min hårslinga på plats bakom

örat och sa leende genom tårarna

"när det väl är min tur kommer jag

att sitta däruppe och se ner på dig,

gör mig inte besviken lilla vännen min."

Jag kommer aldrig göra dig besviken.

Aldrig.

Sex bokstäver.

Ordet existerar.

insnöad: