skyskrapor av förväntan.
Har inga ord, men ändå finns så mycket att säga.
Du har staplat fyra byggstenar på varandra och jag antar att jag lade den femte stenen på vårat bygge. Jag ska försöka att inte förstöra, ska inte riva ner något. Frågan är om jag klarar det när jag aldrig har byggt innan?
Vad du än gör så hoppas att du inte bygger en skyskrapa av förväntningar brevid, jag tror att jag har lätt för att sparka ner sådana. Jag är inte perfekt. Långt därifrån.
Alla säger att man ska vara sig själv. Men ibland känns det som om det inte räcker.
Har mängder med ord, men ändå finns så lite att säga.
dance to the beat.
fredag:
lördag:
loneliness is better when your not alone.
Utanför i ösregnet dansar höstlöven. Jag sitter på rätt sida av fönstret och stänger in mig från omvärlden. Känner mig jävligt djup och svår, vilket jag antar är ganska ovanligt för att vara jag.
Egentligen grubblar jag utan anledning, men ändå gjorde mina tankar att jag glömde bort min tekopp (jag lovar er, vaniljte är inte alls gott när det är ljummet). Gitarren brukar vara min vän dessa kvällar, men denna natt visade det sig att den snarare var min ovän. Mina fingrar trasslade in sig i varandra och de lättaste ackorden blev svåra.
Jag tror att jag vill känna något. Vara så jävla arg att jag måste kasta något i väggen. Vara så jävla ledsen att tårarna fyller hela huvudkudden. Vara så jävla kär att jag går omkring på moln och inte vet vad jag ska göra med alla fjärilar.
Vissa nätter känns min 1.20 säng gigantiskt enorm när jag ligger där själv.
chansen finns framför oss.
timme, minut, sekund.
in the night I hear them talk, the coldest story ever told.
okänd, ökänd.
skåne var fint.
jag är svag för dig, för du gör mig stark. du är bra för mig, ändå förstör jag allt.
det blev kaos.
allt blir vad man gör det till och jag verkar lyckas
göra regniga festivaler jävligt bra varenda gång.
inte mig emot.
