samma nätter väntar alla.
Nätternas mörker sparkade grus i ögonen och saknaden
av hur det varit sköt skottkulor mot snövit hud.
Små fragment av en stjärnhimmel låg i mina händer.
Små fragment av något som en gång varit så stort.
Utbrunna ljus och kallt te. Konsten att verka oberörd.
Konsten att vara starkare än sten när man egentligen är
svagare än bomull.
Man slås ner till marken för att sedan ställa sig upp igen.
För att ställa sig upp och kunna stå ännu stadigare.
Kvällarnas sista kula är skjuten, för den här gången.
Ni står stadigare. Vi fyra står stadigare än vi någonsin gjort.
Jag var svagare än bomull, nu är jag starkare än sten.
Nätternas mörker sparkade grus i ögonen och saknaden av hur det varit sköt skottkulor mot snövit hud. Små
fragment av en stjärnhimmel låg i mina händer. Små fragment av något som en gång varit så stort. Utbrunna
ljus och kallt te. Kryptiskt. Konsten att verka totalt oberörd. Konsten att rycka på axlarna och blunda för något.
Konsten att vara starkare än sten när man egentligen är svagare än bomull.
Man slås ner till marken för att sedan ställa sig upp igen och stå ännu stadigare än tidigare (det kallas livet).
Kvällarnas sista kula är skjuten, för denna gång. Ni står stadigare. Vi fyra står stadigare än vi någonsin gjort.
Jag var svagare än bomull, men nu är jag starkare än sten.
sprickor i horisonten som ingen ser.
20.35
Han vill sova,
han kan inte.
Man kan inte väckas
i ett sömnlöst hus?
Skriken slår oss båda.
Som salt i ett sår.
21.15
Jag vill sova,
men kan inte.
Hur kan de inte se att
ilskan piskar även oss?
Han har slutat gråta,
tårarna är slut.
22.00
Han sover,
i min famn.
Saltet har torkat
på hans kind.
Min kind är saltig
istället.
22.55
Jag vill sova,
men kan inte.
När två av de viktigaste
människorna i ens liv
skriker känns det.
I oss båda.
23.37
Han vill sova,
men har vaknat igen.
Nu är det han som
säger till mig att alla
brukar bråkar.
Att det kommer bli bra.
23.50
Somnar
med en tanke.
Det kommer bli
bra.
Det måste det.
20.35
Han vill sova,
han kan inte.
Man väcks inte
i ett sömnlöst hus?
Skriken slår oss båda.
Som salt i ett sår.
21.15
Jag vill sova,
jag kan inte.
Hur kan de inte se att
ilskan piskar även oss?
Han har slutat gråta,
tårarna är slut.
22.00
Han sover,
i min famn.
Saltet har torkat
på hans kind.
Min kind är saltig
istället.
22.55
Jag vill sova,
men kan inte.
När två av de viktigaste
människorna i ens liv
skriker känns det.
I oss båda.
23.37
Han vill sova,
men har vaknat igen.
Nu är det han som
säger till mig att alla
brukar bråka.
Att det kommer
bli bra igen.
01.14
Vit dag
svart natt.
Somnar
med en tanke.
Det måste bli
bra.
we are the storm that the weatherman couldn't predict.
(du anar inte hur mycket du ger bara genom din existens)
